Ana...VIll jag verkligen bli av med hon?? eller vill jag bara att folk ska sluta bry sig om va jag väger och äter?

Ska jag vara helt ärlig vet jag inte svaret. Så fort jag har ätit vill jag bara kunna äta utan att ha ångest men samtidig vill jag inte äta, enda gången jag verkligen äter är då folk tittar. Annars äter jag inte, bara säger att jag har ätit och kastar all maten i soporna, eller så är jag jätte sugen på allt möjligt så jag väljer att äta MYCKET och sen går jag och spyr. Varje gång jag har spytt mår jag skit och oroar mig för om jag verkligen har fått upp allt. Efteråt lovar jag mig själv att det var sista gången, men det slutar alltid med att jag gör samma sak igen.

Har varit och pratat med en psykolog och hon sa att jag skulle prata med hon och att mamma skulle prata med en annan om det var nåt. Och att hon hade tysnadsplikt och inte fick säga någonting till mamma om jag inte hade gått med på det. Det var min läkare som hade skickat dit mig hon tyckte jag behövde någon jag kunde prata med och som kunde hjälpa mig att hantera ångesten.

En sak är ju säkert att det är gode onödigt för jag kommer ju knappast berätta nåt för henne, det kan hon ju glömma. För att även om hon har tysnadsplikt så kommer det ändå sluta med att hon pratar med mamma. Desutom tycker jag inte specielt mycket om att prata och definitift inte att prata om mina problem det kan dom ju glömma.

Har precis ätit känner mig äckligt mätt så att jag bara vill gå och tömma magen, men måste verkligen försöka skärpa mig. Vägde 42,6 kg idag när jag kom hem från jobbet. orkar inte skriva nånting mer just nu kanske senare ikväll...

Okey, har inte skrivit på jätte länge men jag har jobbat tills jag har varit helt slut. Men jag ska försöka skärpa mig. Har pendlat i vikt den sista tiden som mest 46,5 men nu har jag gått ner till 44,4kg. Vet igentligen inte om det känns bra eller dåligt Ena stunden vill jag verkligen äta "normalt" men så fort jag försöker slutar det ändå med att jag går och spyr och efter det bestämmer jag mig för att aldrig göra om det. Vet verkligen inte vad ja ska ta mig till. Ska träffa läkaren i augusti tror jag, altså hon som har insett hur alvarligt det igentligen är med mig dom andra har inte fatta riktigt tror jag. Får väl se vad som händer då. Men nu måste jag vila har bara några dagar kvar på jobbet...

Håller på att bli galen...Ena dan känns det som att nu ska jag verkligen ta tag i min ätstörning och äta så att jag blir frisk men så fort jag ser att vågen går upp minst gram går det inte åsså slutar det med att jag hoppar över frukort och lunch och spyr upp midagen. När jag har gjort det fortsätter jag bara så till jag väger mindre än före.

Okey var och kolla vikten igår, hade gått ner 5 kg. Var tillläkaren efteråt och var ju tvungen att erkänna att jag får sån ångest ibland när jag har ätit mycket att jag måste spy. Hon tog det riktigt bra faktiskt och jag fick en tid till en psykolog där vi skulle disskutera hur vi skulle kunna gå vidare. Hon sa också att ett sätt att "lära sig att äta igen" är att man blir inlagd ett tag men att man också kunde göra det hemma. Det känns faktiskt bra, det trodde jag aldrig att jag skulle kunna säga men jag har nog insett att jag kanske behöver lite hjälp med maten. Jag vill faktiskt kunna äta som alla andra utan att börja må dåligt. 

Mår bara skit. Vet inte vad det är men den här veckan har varit jävligt dåligt. Så fort jg har stoppat nånting i munnen har jag fått ångest och mått dåligt. Det känns som om jag har ätit hur mycket som helst men jag tror nästan jag har ätit mindre än vanligt. Jag vet inte vad jag ska göra, vill inte må såhär men samtidigt vill jag heller inte gå upp i vikt. Ska till läkaren nästa vecka och jag vet inte vad jag ska säga, berättade ju för mamma att jag hade försökt spy men att det inte gick just då. Vet inte om jag ska försöka lura dom att det var första och sista gången då eller om jag ska säga som det är. Om jag säger som det är hur lite jag igentligen äter och hur ofta jag spyr, betyder det ju att jag inte kommer kunna fortsätta såhär. Kanske till och med att jag måste fara på nån sorts behandling och jag vet inte om jag är redo för det, samtidigt vill jag fortsätta såhär och att alla ska sluta bry sig så att jag kan äta hur jag vill och inte behöver känna att jag måste spy för att min mage är så jävla full...

Har kommit hem nu. Blev väl ändå en ganska bra semester och det konstiga är att jag har varit tvungen att äta frukost. lunch och middag varje dag så jag trodde att jag skulle ha gått upp minst 5kg, men jag hade inte gått upp nånting!?! Måste vara något fel på vågen ska testa igen om ett tag.

Vissa dagar på semesterna var värre än andra, nog för att jag hade ångest efter varje gång jag hade ätit men det är ju inte ovanligt. Men en dag mådde jag så dåligt så jag tryckte i mig en massa mat, efterrätt och TVÅ glassar och efter det skulle jag gå och spy men det gick inte jag fick inte upp nånting, så det sluta med att jag gick till mamma och berättade vad jag hade gjort och jag trodde aldrig att jag skulle sluta gråta.

Hon sa ta  vi skulle göra det bästa som gick av semester och sedan prata med läkaren hur vi skulle lösa det här sen. Jag ångrar verkligen att jag sa det för det betyder ju att dom kommer göra allt dom kan för att få mig att börja äta mer och gå upp i vikt. Vet verkligen inte hur jag ska lösa dehär vill inte bli tjock igen...

Kommer inte skriva på länge ska bort till värmen. Börjar faktiskt tro att det kanske kommer lösa sig lite med maten. Det ska i alla fall vara skönt att komma bort ett tag.